Hjälp, jag drunknar i möbler

Har inredningsångest.

Jag har inte ens flyttat in men vet inte hur jag ska få till det i nya lägenheten. Hur ska jag få plats med allt? Min säng, mina Billyhyllor, min soffa, min tv? Sitter här på min kammare och försöker komma på lösningar, men inget tilltalar mig.

Om bara garderroberna var i hallen istället eller om ena fönstret i rummet var borta eller om det fanns en alkov.

AAAAHHHH! Jag vet inte hur jag ska göra, förutom att slita mitt hår.

Om jag bara hade tittat på lägenheten innan jag sa ja. Nåja, det är försent nu. Jag får i allafall en balkong. Och ett kök. Alltid något, det var ju balkongen jag ville åt.

Kan ingen hjälpa mig?

Alexander Skarsgård in action

Den som ändå var Lady Gaga nu:

http://perezhilton.com/tv/index.php?ptvid=5730eeea6baac

Att vara eller inte vara

Hittade det här fotot när jag surfade lite nu på morgonen.

Den ultimata fyren som ger vägledning till alla på en gång, utan väntetider. Det är något magiskt med den här bilden.
När jag ser på den så undrar jag när jag kommer att hitta den här fyren som ger mig vägledning i mitt liv. Den som visar mig åt vilket håll jag ska styra. Som det känns nu är allt ett enda virrvarr. Jag har tankar om mitt varande i skolan, jag har tankar om mitt varande på ett jobb. Jag har börjat att tvivla på om jag har gjort rätt val. Det märks i mina studieresultat... Inte bra... Kanske skulle jag hoppa av och ägna mig åt något annat. Men varför? Och hur? Ska jag bli den som hoppar av och aldrig tar upp mina studier vid ett senare tillfälle? Kan jag inte bara få avsluta det här, en sak i mitt liv som jag själv har valt och vetat så länge att jag kommer att klara?

Så många tankar, så lite svar. Det var det här de talade om första veckan när mansatt som nervös student. "Så här kommer ni att känna". Jag vet att jag skrattade åt det och tänkte "Aldrig. Jag vet vad jag gör och varför". Haha...så fel man hade och så många svar man hade. Nu har svaren blivit frågor.

Skönt att sommaren kommer så jag kan ta mig en redig funderare och koppla bort skolan ett tag.

Mot nya insikter

Arga Varja kanske inte så arg?

Pust och stön.

Ytterligare en repetitionshelg ute på Nolby är avklarad.
Så himla kul. Jag älskar verkligen människorna som är med! Och spelplatsen, oj oj oj, den är så fridfull och så härlig!
Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag älskar verkligen rollen som Varja. Jag känner bara att jag skulle kunna göra så mycket mer med henne.

I lördags hade jag första skissen av min kosym på mig. Ja, alltså inte ett ritat papper, utan verkliga kläder. Gud vad jag behöver gå ner i vikt. Haha...jag såg ut som en bränd marängsviss. Något som väller över här, svart där...
Fast värst var nog skorna. Tre timmar på stan i höga klackar, som dessutom är uppbyggd på kullersten. Mina stackars fötter brann. Jag har ju använt de här skorna förut. Ja ja... Gelkuddar är det som gäller.

Nej, nu ska jag lägga mig på spikmattan och kolla på film.

Vilken salighet!

Snart slut på termin 3

Sen kommer sommaren. Fast redan nu har jag kollat upp prserna för nästa termins kurslitteratur. Bara första delkursen kommer att kosta mig ca 2500 kr...förutsatt att jag köper alla böckerna nya.

Det är så kul att vara student om man ser det från ett ekonomiskt perspektiv. Visst, jag förstår att jag har gjort ett eget val och att jag får stå mitt kast. Men som det har varit den här kursen, där man i genomsnitt jobbat 50 timmar i veckan för att klara skolans krav, så gör det ju att jag inte kan jobba vid sidan om studierna.

På ett sätt tackar jag så mycket för att jag är tillräckligt gammal och har jobbat för att få tilläggslån, även om det gör min studieskuld ännu större.
Jag hade aldrig klarat mig på att vara den genomsnittliga studenten som bara pluggar och har statens "standard-lön" för det.

Money, money, money, must be funny in the rich man's world...

Tomt

Jag vet inte varför jag inte skriver nånting här...

Det händer ju faktiskt en hel del som jag vill dela med mig av. Bilden kan ändå ge mig en bild av hur jag känner mig. Hela hjärnan är full av post-it lappar, men det står inget på de, bara en massa frågetecken. Vad händer idag? Vad ska hända imorgon? Vad hände egentligen igår?

Allt snurrar i ett virrvarr och jag vet inte om jag är en aktiv deltagare eller om jag bara står i mitten med förbundna ögon och låter saker hända som jag inte har kontroll över.

Kritik, beröm, allvarsamhet och skratt. Allt är i en enda röra.

I want to break free....

Pust och Glad Påsk

Jag sitter här och försöker landa efter en intensiv, men otroligt härlig, rephelg.

Fick veta i fredags att jag fick rollen som Varja och har haft det både jobbigt och roligt med henne. Hon skriker och slåss och retas och hoppas på den där eviga och enda kärleken.

Verkar som om regissören är nöjd med mig. I förrgår klappade han om mig och tyckte att jag passade som handen i handsken. Och idag tror jag att jag fick honom att gråta. För visst var det lite tårar som han torkade från ögonvrån när han bröt för att instruera oss ytterligare. Han sa dessutom "Det är jättebra. Folk kommer att sitta att gråta här".

Det är väl ändå ett gott tecken?

Först om två veckor är det dags igen. Hoppas de veckorna går fort.

Äntligen har jag hittat hem igen

Oaktiv men ändå aktiv

Mars månad sprang förbi som en sprinterlöpare. Vad hände egentligen?

Försöker att backa tiden genom att titta i min kalender och inser att inget utöver det vanliga skedde. Det var skola, teater och BOJ som avlöste varandra.

Kanske är det därför jag har så dåligt minne, det händer inget nytt och spännande i mitt liv just nu. Jag är fast i ett ekorrhjul och kommer inte därifrån.

Eller ja, lite har ju hänt. Har blivit "uppraggad" av Teater Nolby och ska vara med i Tjechovs " Körsbärsträdgården" till sommaren. Ska bli så kul, jag känner mig väldigt hedrad att blivit tillfrågad.

Hänger lite i luften nu bara, då jag inte fått någon roll tilldelad mig ännu. Jag hoppas ju naturligtvis på den roll som jag först blev castad för, Varja. Hon vore kul att spela. Emellan gråtanfallen besitter hon en kraft som kan få de flesta att backa och dessutom har hon kärleksbekymmer. Ingen karl vill ju ha henne....

The story of my life.

Förlovningsyra

Äntligen! Eller...

Sveriges mest bevakade par har gått och förlovat sig. TV och radio har frustat och pustat hela dagen och producerat sändning efter sändning för att informera och prata om detta ämne.

Till och med jag har under en tid av dagen låtit allt annat stanna av till förmån till det blivande kungaparet. Letat efter den nyhetssändning som egentligen inte visat något annat än den väntande skaran av människor och turister utanför slottet, några bilar med tonade rutor eller experter som talar om traditioner.
När jag skulle till teatern kände jag till och med en besvikelse att jag inte skulle få möjlighet att se presskonferensen som sändes 17,00. Faktum är att jag sitter nu med datorn i knät och ska titta på den i svt play...
Trodde verkligen inte att jag var en sådan rojalist. Eller är det bara så att jag tänker "äntligen"? Äntligen får de visa sig tillsammans, äntligen får även de visa att kärleken existerar mellan dem.

Rojalist - ja visst. Tror jag.

Sömnlös i soffan

Tick tack, tick tack.....
Den där evinnerliga klockan i köket. Har aldrig tänkt på vad högt den låter, förrän nu de senaste nätterna. Har fått lite svårt att sova. Inte så kul när man ska prestera i skolan också.
Men jag vet vad det beror på.

Allt är kaffets fel.

Ja, jag har ju gått och blivit vuxen och kommit över den där spärren - att kaffe inte är så gott som alla säger. Nu dricker jag det både morron, middag och...kväll...
Inte alltför smart märker jag nu. Från att ha druckit en kopp, högst två, i veckan har jag nu kommit på tjusningen att ha varmt kaffe till mackan på morgonen, efter maten vid lunch och som varm dryck framför tv:n.
Till saken hör att jag alltid trott att koffein hade motsatt effekt på mig, alltså att jag blev trött. Jag grundar naturligtvis detta på något. Tänk dig för 12 år sedan. Jag - på läger med flera av mina vänner. Vi hade lyckats få med oss koffeinpiller, för det var ju på nätterna allt det roliga hände. När första kvällen kom tog jag två stycken, satt mig i sängen och pratade lite, efter ett tag la jag mig ner. Nästa jag kommer ihåg är morgonen efter, när solen kikar in genom gardinerna.... Jag tvärsomnade! Likadant kvällen efter...
Har aldrig någonsin känt den där koffein-piggheten som alla pratar om. Förrän nu. Två nätter i rad.

Blir varm choklad hädanefter.

Sleepless isn't the right way...

Drevet rullar vidare

Har precis tagit del av dokumenten som finns på aftonbladets hemsida och läst chatten med Mia. Vad synd att jag inte kunde vara online och vara med när den chatten ägde rum. Men så är det ibland.
Passade även på att läsa Monica Antonssons blogg och de kommentarer som hon har fått.
Jag stirrar förundrat på de åsikter flera personer har skrivit. Hur kan det vara så att man förkastar en sida så radikalt att man helt bortser från fakta?
Det som slår mig är hur många som skrattar åt att Mia har en åsikt om Antonssons bok när hon inte har läst den. De anser att hon inte har något att kunna reagera emot då.
Men inte en enda tycker att det är konstigt att Osama kan ha åsikter om vad som står i Gömda utan att ha läst den.
För det har han ju sagt. Han har inte läst boken, men vet att "allt" i den är lögner. Idag publiceras dessutom en artikel på sn.se där Osama får berätta sin sida. Detta applåderas av Antonsson och hennes lärljungar. Stackar'n sitter där i sin vita stickade tröja och är lågmäld. Han säger att han förstår inte varför inte han har blivit utvisad om han nu gjort alla dessa otäckheter mot Mia. Ja, varför har det nu inte blivit så? Det kan bara myndigheterna svara på och inte ens de kan uttala sig i enskilda fall pga sekretessen. En anledning kan ju vara att han inte blivit anmäld av Mia. Då finns det ju inga ordentliga dokument mot honom. Även fast han förekommer i andra dokument, så har han ju aldrig blivit anmäld, utredd eller ett objekt för granskning.

Någon kommenterar att AF borde bli en sak för pressombudsmannen, då alla artiklar har vinklats till fördel för Mia. Vissa tycker till och med att Mias chatt vinklades så hon inte fick tillräckligt mycket kritik. Kan det inte vara så att det har mestadels varit positiva inlägg och frågor som har ställts? Nej, just det....naturligtvis kan det ju inte vara så. Det beror ju helt och hållet på att AF och piratförlaget håller Mia och varandra om ryggarna.... Give me a break
AF vinklar inte, de lägger fram fakta som de har fått ta del av. Visst det kan ge en vinklad bild just nu, men de har ju inte fått några andra fakta som kan läggas fram. Var är Monica eller Osama med sina dokument som bevisar motsatsen? Det kanske är så att de inte finns....

Mia talar ut

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article4405270.ab

Drevet mot Mia och Liza

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4398864.ab

Sitter med datorn i knät och läser aftonbladets nätupplaga. Förutom Ingemar Johanssons död är sanningen om Mia, som skildras bl. a. i boken "Gömda", den stora nyheten.
Jag kastar mig naturligtvis över denna artikel. Läser och värderar, skakar på huvudet och suckar.
Denna kvinna har varit utsatt för något fruktansvärt och nu känner hon att hon måste gå ut med bild och namn för att försöka få ett slut på anklagelserna.

Jag har aktivt försökt att folja denna debatt som uppkommit. Jag har läst alla böcker om Mia, jag har läst artiklar och när Monica Antonsson kom ut med sin bok streckläste jag den. Jag såg programmet "debatt" på svt med Janne Josefsson (oh, don't get me started about that man) och såg "mannen med de svarta ögonen", Osama.
Under hela den här tiden har jag känt nånting som jag inte kunnat skaka av mig, en känsla av att det här drevet dras på för stora växlar.

När jag hade läst Antonssons bok var jag dock helt på det klara med att Mia och Liza var två stora bluffar som på något sätt förtjänade att bli granskade på det här sättet. Jag förstod inte alls varför Liza inte uttalade sig. Det spädde snarare på mina misstankar om att Antonsson hade rätt. Jag satt i soffan hemma och argumenterade mot min syster som inte var helt övertygad.

Något fick mig ändå att ändra min uppfattning. Jag vet inte vad det var, kanske är det den kunskap jag har om utsatta kvinnor och deras män. Kanske att jag fick lite distans till allt som skrivits. Kanske var det så att jag fick en chans att själv värdera och fundera på vad jag själv tyckte. Det blir ju alltid en sån otäck halleluja-känsla när något kommer fram på ett tilllräckligt övertygande sätt och man låter inte sig själv backa och tänka själv.
Alltså, jag kan förstå kritiken om att det står "en sann historia" på framsidan, eftersom det egentligen inte är det. Det är en dramatiserad berättelse utifrån riktiga fakta.
Men den som anser att Osama ser ut som det snällaste lilla lamm - titta igen. Under den där vita stickade tröjan och bakom det kammade gråsvarta håret tror jag absolut att de svarta ögonen finns, och de har nog använts flitigt. Den uppfattning vi alla fick av honom är nog samma uppfattning som Mia fick när hon träffade honom första gången. En harmlös man. Men i de lugnaste vatten....

Jag lägger iallafall mitt "stöd" hos Mia och Liza. Jag anser inte att de har gjort något fel, utan ska ha all cred för att de med deras bok skapade en liten bättre tillvaro för andra kvinnor som lever med våldsamma män.
Drevet mot de borde aldrig ha dragits så långt som det nu har gjort.
Men, sensationsjournalistik glöms snart bort och det som verkligen har substans stannar. Glöm inte det Antonsson och Marklund. "Gömda" har varit aktuell i snart fem år, "Sanningen om Gömda" kommer att försvinna lika fort som den kom. Jag ger den ett år, högst.

Haha!

Jag är inte dum!!

Hämtade tentan idag. Den som jag först inte tänkte hämta utan direkt skriva upp mig på omtenta för...och gissa?!
Jag klarade mig! Med ganska god marginal dessutom.
Äntligen har lite självförtroende kommit tillbaka. Det mörka moln som hela tiden hängt tungt över mig är som bortblåst.
Tänk vad lite hjärnsläpp kan göra.

När jag blev totalt blockerad där nere i bunkern trodde jag att jag aldrig skulle klara denna tenta, men ack så fel jag hade!
Livet ler mot mig igen!

Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket... Eller snarare: Tack Örebro Universitet!

Va? Vad hände?

Helgen är snart förbi...bara några timmar kvar. Det har slutat snöa ute, allt är vitt och jag ser flera hundar som är ute och rastar sina hussar eller mattar.
Imorgon är det dags för skolan igen...usch måste gå upp klockan 06.00 för första gången på 9 dagar.
Har inte varit helt utan skolarbete iallafall, igår var jag i Arboga t.ex. och gjorde en djupintervju till vår lilla studie.

Men var det någon som såg melodifestivalen igår?? Vilken cirkus! De där nya reglerna är inte att leka med. Vad hände egentligen? Hur fa... funkar det med alla dessa dueller och röstningar? Och hur kunde den "internationella juryn" lägga fram Caroline af Ugglas som favorit? I think they're pulling our leg. Är det någon som har koll på vilka som sitter i denna jury? Är alla säkra på att de gör sitt jobb så att det gagnar Sverige? På vilket sätt skulle hon kunna vinna? Jag måste säga att jag tror att Marie Särnholt skulle ha bättre chans i Moskva. Okej, tjejen tog inte många rena toner, men det var ett sound som skulle funka utomlands. Kolla bara de senaste eurovisionfinaler som varit... Sexiga, uppstylade tjejer som sjunger el-pop har funkat ganska bra. Caroline har något annat, något som inte är helt gångbart...
Alltså, jag kommer att vara först i kön att köpa Carolines skiva som kommer nu i mars, men att se henne som favorit....eeehh, jag vet inte det jag.

Nåja, det är ju bara en parantes egentligen.

Life goes on

Grannklubb

Ska iväg och träffa mina nya grannar snart, borde kanske vara där nu.
Mitt nya område har en liten "arbetsgrupp" där man träffas, dricker kaffe och planerar för eventuella sammankomster. Träffade ordföranden för den här gruppen i lördags när jag flyttade in.
Haha, stackar'n. Han fick gå med hunden flera gånger utanför porten för att få en chans att träffa mig.
Tänkte att jag skulle gå dit och presentera mig. Det är bättre att de får se vem jag är, än att jag blir "talad" om.

Känner mig konstigt nog nervös. Det är ju egentligen inget att vara nervös över, bara några människor med dömande blickar...och förhoppningsvis öppna sinnen. Det är ju de som ska vara nervösa för mig - inte tvärtom. (En katt bland hermelinerna, eller snarare någon under 30 bland pensionärer)

Okej, nu går jag.

Wish me luck!

ont i kroppen

Att tro att en flytt går smärtfritt är som att tro att en köttbulle är gjord av grönsaker...

Har hållt på hela helgen och äntligen, äntligen ser det ut som ett hem igen. Men jag tror att det kommer att bli bra. Det är smått men otroligt hemtrevligt. Alkov, köksvrå, ett rum.

Har aldrig bott på så liten yta förut. Det kräver ju lite mer planering, för nu har jag ju inga oanvända ytor längre. Nu kan jag inte riktigt köpa saker på impuls. Men jag har gjort en uppgörelse med mig själv: För varje sak som jag köper - måste två bort. Är inte säker på att jag klarar det så lång tid, men jag ska försöka iallafall.

Nu är det dags för sängen, min stora härliga nyinköpta säng.

God natt!

Klädproblem

Är ute och slösurfar lite efter en dag i skolan. Kommer på att jag ska titta efter lite kläder för att se om jag kan förnya min garderob. Det ska vara snyggt men ändå billigt, då studiemedlet inte räcker till så mycket. Tack csn och riksdagen för det. Varför prioritera studenter så att de slipper leva under vad som så fint heter skälig levnadsnivå?

Nåja, tillbaka till shoppingen.
Hittar ingenting på ellos, där jag brukar spendera lite pengar. Jag vet inte riktigt hur de tycker att man ska se ut... Till saken hör att jag finner mig mer och mer inne på "plus size". Det är ingen hemlighet att jag inte är en 38:a, utan snarare någon som kräver lite mera tyg runt mig. Jag har inte bara ett par kärlekshandtag, utan det räcker nästan till ett helt gangbang.
Dessutom blir jag aldrig någon designers våta dröm, inte ens för de som designar plus size kläder, då jag är alldeles för "rak" i kroppen.
Inte de där runda höfterna till den där insvängda midjan, som verkar vara Kappahls sätt att se på fylliga människor.
Inget timglas här...utan mer som en cylinder (rund).

Men att sätta på mig något "polka-dot" aktigt, det gör jag bara inte! Inte heller tänker jag någonsin att använda byxor (jeans, chinos) med resår i midjan. Vad sägs om en enfärgad bomullstunika, gärna cerise, med rund hals och 3/4 ärm, eller varför inte en brokig, gärna med stora blommor i allahanda färger?
Nej, det blir nog ingen shopping. Får surfa vidare till andra sidan atlanten och titta på utbudet där. Känner nästan på mig att det är bättre.

Pang Pang du är död

Senaste projektet på teatern. En historia om dödskjutningarna på skolorna.
Regissören har bearbetat om manuset så det ska utspela sig på en svensk skola. Han är så duktig "lilla" Marcus. Fast det är klart, han är inte så liten längre. Herregud, alla blir så vuxna, så fort.
Annat var det år 2000 när han spelade Birk. En spelevink med rött hår som jag klippte en blåsig dag ute i Karlsdals hyttruin.
Haha, tiden flyger förbi.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om, det var ju senaste projektet på teatern.
Ett gäng "nyvuxna" på 15 personer, kan det bli annat än kaos. Min kära sminkloge är ett kaos och den sminkidé jag gjort i ordning till alla har ändrats efter eget tycke och smak.
Jag försöker att hålla koll, men idag kan det bli pannkaka för jag ska inte komma förrän sena föreställningen.
Jaja, jag får väl ta fem minuter på nästa samling om det är så.
Jag måste säga att jag är ganska nöjd med sminket. De döda helt utan skuggor eller färg och har då fått möjligheten att leka med Josh och dennes skuggor.
Den kvinnliga Josh är ganska hårt sminkad, men hon kan ta det. Jennifer som spelar den rollen har ett helt otroligt ansikte. Det är litet, nätt, men en helt fantastisk mun och hon behöver inte alls mycket grund för att få en slät yta att jobba på.
Den manliga Josh, jag vad kan man säga om honom. Det är tur/skönt att den skådespelaren har ett så kantigt och fettfritt ansikte. Här fick jag verkligen fram "groparna" i kinderna, den smala näsan och den kraftiga käklinjen. Detta är också ett ansikte som naturen varit snäll med när det skapades.

Nästa projekt är Nalle Puh. Då ska jag nog slänga på ungdomarna lite latexnäsor så det inte riskerar att bli bara svarta kajalstreck som morrhår...

Trevande steg

Första inlägget.
Det är väl nu som det ska skrivas något klatschigt, smart, genomtänkt och slående.
Hmmm....
Jag ska försöka att skriva några darriga rader, men vet inte om det kommer att bli speciellt genomtänkt.

Eyes wide shut visas på tv:n. Överskattad film med dåtidens mest populära par. Undrar hur filmen skulle vara om den spelades in nu med Brangelina? Antagligen lika överskattad.
En film är bara så bra som historien gör den.
För att fortsätta på filmtankarna så kan jag berätta att jag läste att John Travolta var den som först blev erbjuden rollen som Forrest Gump. Det var först när han tackade nej som Tom Hanks fick den.
Jag tror inte riktigt att John hade gjort rollen rättvisa. Förlåt mig John, jag gillar verkligen dig, men du har inte vad hade krävts. Filmen hade blivit något helt annat, med en helt annan innebörd.
Tom Hanks är en av de bästa amerikanska skådespelarna som finns. Med honom finns inte risken att fastna i ett fack. Han kan verkligen skifta i karaktär utan att man tänker "men det är ju samma sak igen". Någon har nångång sagt att Tom är den enda person som kan "tänka" framför kameran. Jag tror att det var mr Lipton på AS. Han har så rätt, så rätt. Medans risken finns att det är blanka ögon man ser, är Toms fulla av liv när han spelar ett tyst parti.

Så vill jag också kunna göra.