Klädproblem

Är ute och slösurfar lite efter en dag i skolan. Kommer på att jag ska titta efter lite kläder för att se om jag kan förnya min garderob. Det ska vara snyggt men ändå billigt, då studiemedlet inte räcker till så mycket. Tack csn och riksdagen för det. Varför prioritera studenter så att de slipper leva under vad som så fint heter skälig levnadsnivå?

Nåja, tillbaka till shoppingen.
Hittar ingenting på ellos, där jag brukar spendera lite pengar. Jag vet inte riktigt hur de tycker att man ska se ut... Till saken hör att jag finner mig mer och mer inne på "plus size". Det är ingen hemlighet att jag inte är en 38:a, utan snarare någon som kräver lite mera tyg runt mig. Jag har inte bara ett par kärlekshandtag, utan det räcker nästan till ett helt gangbang.
Dessutom blir jag aldrig någon designers våta dröm, inte ens för de som designar plus size kläder, då jag är alldeles för "rak" i kroppen.
Inte de där runda höfterna till den där insvängda midjan, som verkar vara Kappahls sätt att se på fylliga människor.
Inget timglas här...utan mer som en cylinder (rund).

Men att sätta på mig något "polka-dot" aktigt, det gör jag bara inte! Inte heller tänker jag någonsin att använda byxor (jeans, chinos) med resår i midjan. Vad sägs om en enfärgad bomullstunika, gärna cerise, med rund hals och 3/4 ärm, eller varför inte en brokig, gärna med stora blommor i allahanda färger?
Nej, det blir nog ingen shopping. Får surfa vidare till andra sidan atlanten och titta på utbudet där. Känner nästan på mig att det är bättre.

Pang Pang du är död

Senaste projektet på teatern. En historia om dödskjutningarna på skolorna.
Regissören har bearbetat om manuset så det ska utspela sig på en svensk skola. Han är så duktig "lilla" Marcus. Fast det är klart, han är inte så liten längre. Herregud, alla blir så vuxna, så fort.
Annat var det år 2000 när han spelade Birk. En spelevink med rött hår som jag klippte en blåsig dag ute i Karlsdals hyttruin.
Haha, tiden flyger förbi.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om, det var ju senaste projektet på teatern.
Ett gäng "nyvuxna" på 15 personer, kan det bli annat än kaos. Min kära sminkloge är ett kaos och den sminkidé jag gjort i ordning till alla har ändrats efter eget tycke och smak.
Jag försöker att hålla koll, men idag kan det bli pannkaka för jag ska inte komma förrän sena föreställningen.
Jaja, jag får väl ta fem minuter på nästa samling om det är så.
Jag måste säga att jag är ganska nöjd med sminket. De döda helt utan skuggor eller färg och har då fått möjligheten att leka med Josh och dennes skuggor.
Den kvinnliga Josh är ganska hårt sminkad, men hon kan ta det. Jennifer som spelar den rollen har ett helt otroligt ansikte. Det är litet, nätt, men en helt fantastisk mun och hon behöver inte alls mycket grund för att få en slät yta att jobba på.
Den manliga Josh, jag vad kan man säga om honom. Det är tur/skönt att den skådespelaren har ett så kantigt och fettfritt ansikte. Här fick jag verkligen fram "groparna" i kinderna, den smala näsan och den kraftiga käklinjen. Detta är också ett ansikte som naturen varit snäll med när det skapades.

Nästa projekt är Nalle Puh. Då ska jag nog slänga på ungdomarna lite latexnäsor så det inte riskerar att bli bara svarta kajalstreck som morrhår...

Trevande steg

Första inlägget.
Det är väl nu som det ska skrivas något klatschigt, smart, genomtänkt och slående.
Hmmm....
Jag ska försöka att skriva några darriga rader, men vet inte om det kommer att bli speciellt genomtänkt.

Eyes wide shut visas på tv:n. Överskattad film med dåtidens mest populära par. Undrar hur filmen skulle vara om den spelades in nu med Brangelina? Antagligen lika överskattad.
En film är bara så bra som historien gör den.
För att fortsätta på filmtankarna så kan jag berätta att jag läste att John Travolta var den som först blev erbjuden rollen som Forrest Gump. Det var först när han tackade nej som Tom Hanks fick den.
Jag tror inte riktigt att John hade gjort rollen rättvisa. Förlåt mig John, jag gillar verkligen dig, men du har inte vad hade krävts. Filmen hade blivit något helt annat, med en helt annan innebörd.
Tom Hanks är en av de bästa amerikanska skådespelarna som finns. Med honom finns inte risken att fastna i ett fack. Han kan verkligen skifta i karaktär utan att man tänker "men det är ju samma sak igen". Någon har nångång sagt att Tom är den enda person som kan "tänka" framför kameran. Jag tror att det var mr Lipton på AS. Han har så rätt, så rätt. Medans risken finns att det är blanka ögon man ser, är Toms fulla av liv när han spelar ett tyst parti.

Så vill jag också kunna göra.