Jag sitter här och försöker landa efter en intensiv, men otroligt härlig, rephelg.
Fick veta i fredags att jag fick rollen som Varja och har haft det både jobbigt och roligt med henne. Hon skriker och slåss och retas och hoppas på den där eviga och enda kärleken.
Verkar som om regissören är nöjd med mig. I förrgår klappade han om mig och tyckte att jag passade som handen i handsken. Och idag tror jag att jag fick honom att gråta. För visst var det lite tårar som han torkade från ögonvrån när han bröt för att instruera oss ytterligare. Han sa dessutom "Det är jättebra. Folk kommer att sitta att gråta här".
Det är väl ändå ett gott tecken?
Först om två veckor är det dags igen. Hoppas de veckorna går fort.
Äntligen har jag hittat hem igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar