Förlovningsyra

Äntligen! Eller...

Sveriges mest bevakade par har gått och förlovat sig. TV och radio har frustat och pustat hela dagen och producerat sändning efter sändning för att informera och prata om detta ämne.

Till och med jag har under en tid av dagen låtit allt annat stanna av till förmån till det blivande kungaparet. Letat efter den nyhetssändning som egentligen inte visat något annat än den väntande skaran av människor och turister utanför slottet, några bilar med tonade rutor eller experter som talar om traditioner.
När jag skulle till teatern kände jag till och med en besvikelse att jag inte skulle få möjlighet att se presskonferensen som sändes 17,00. Faktum är att jag sitter nu med datorn i knät och ska titta på den i svt play...
Trodde verkligen inte att jag var en sådan rojalist. Eller är det bara så att jag tänker "äntligen"? Äntligen får de visa sig tillsammans, äntligen får även de visa att kärleken existerar mellan dem.

Rojalist - ja visst. Tror jag.

Sömnlös i soffan

Tick tack, tick tack.....
Den där evinnerliga klockan i köket. Har aldrig tänkt på vad högt den låter, förrän nu de senaste nätterna. Har fått lite svårt att sova. Inte så kul när man ska prestera i skolan också.
Men jag vet vad det beror på.

Allt är kaffets fel.

Ja, jag har ju gått och blivit vuxen och kommit över den där spärren - att kaffe inte är så gott som alla säger. Nu dricker jag det både morron, middag och...kväll...
Inte alltför smart märker jag nu. Från att ha druckit en kopp, högst två, i veckan har jag nu kommit på tjusningen att ha varmt kaffe till mackan på morgonen, efter maten vid lunch och som varm dryck framför tv:n.
Till saken hör att jag alltid trott att koffein hade motsatt effekt på mig, alltså att jag blev trött. Jag grundar naturligtvis detta på något. Tänk dig för 12 år sedan. Jag - på läger med flera av mina vänner. Vi hade lyckats få med oss koffeinpiller, för det var ju på nätterna allt det roliga hände. När första kvällen kom tog jag två stycken, satt mig i sängen och pratade lite, efter ett tag la jag mig ner. Nästa jag kommer ihåg är morgonen efter, när solen kikar in genom gardinerna.... Jag tvärsomnade! Likadant kvällen efter...
Har aldrig någonsin känt den där koffein-piggheten som alla pratar om. Förrän nu. Två nätter i rad.

Blir varm choklad hädanefter.

Sleepless isn't the right way...

Drevet rullar vidare

Har precis tagit del av dokumenten som finns på aftonbladets hemsida och läst chatten med Mia. Vad synd att jag inte kunde vara online och vara med när den chatten ägde rum. Men så är det ibland.
Passade även på att läsa Monica Antonssons blogg och de kommentarer som hon har fått.
Jag stirrar förundrat på de åsikter flera personer har skrivit. Hur kan det vara så att man förkastar en sida så radikalt att man helt bortser från fakta?
Det som slår mig är hur många som skrattar åt att Mia har en åsikt om Antonssons bok när hon inte har läst den. De anser att hon inte har något att kunna reagera emot då.
Men inte en enda tycker att det är konstigt att Osama kan ha åsikter om vad som står i Gömda utan att ha läst den.
För det har han ju sagt. Han har inte läst boken, men vet att "allt" i den är lögner. Idag publiceras dessutom en artikel på sn.se där Osama får berätta sin sida. Detta applåderas av Antonsson och hennes lärljungar. Stackar'n sitter där i sin vita stickade tröja och är lågmäld. Han säger att han förstår inte varför inte han har blivit utvisad om han nu gjort alla dessa otäckheter mot Mia. Ja, varför har det nu inte blivit så? Det kan bara myndigheterna svara på och inte ens de kan uttala sig i enskilda fall pga sekretessen. En anledning kan ju vara att han inte blivit anmäld av Mia. Då finns det ju inga ordentliga dokument mot honom. Även fast han förekommer i andra dokument, så har han ju aldrig blivit anmäld, utredd eller ett objekt för granskning.

Någon kommenterar att AF borde bli en sak för pressombudsmannen, då alla artiklar har vinklats till fördel för Mia. Vissa tycker till och med att Mias chatt vinklades så hon inte fick tillräckligt mycket kritik. Kan det inte vara så att det har mestadels varit positiva inlägg och frågor som har ställts? Nej, just det....naturligtvis kan det ju inte vara så. Det beror ju helt och hållet på att AF och piratförlaget håller Mia och varandra om ryggarna.... Give me a break
AF vinklar inte, de lägger fram fakta som de har fått ta del av. Visst det kan ge en vinklad bild just nu, men de har ju inte fått några andra fakta som kan läggas fram. Var är Monica eller Osama med sina dokument som bevisar motsatsen? Det kanske är så att de inte finns....

Mia talar ut

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article4405270.ab

Drevet mot Mia och Liza

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4398864.ab

Sitter med datorn i knät och läser aftonbladets nätupplaga. Förutom Ingemar Johanssons död är sanningen om Mia, som skildras bl. a. i boken "Gömda", den stora nyheten.
Jag kastar mig naturligtvis över denna artikel. Läser och värderar, skakar på huvudet och suckar.
Denna kvinna har varit utsatt för något fruktansvärt och nu känner hon att hon måste gå ut med bild och namn för att försöka få ett slut på anklagelserna.

Jag har aktivt försökt att folja denna debatt som uppkommit. Jag har läst alla böcker om Mia, jag har läst artiklar och när Monica Antonsson kom ut med sin bok streckläste jag den. Jag såg programmet "debatt" på svt med Janne Josefsson (oh, don't get me started about that man) och såg "mannen med de svarta ögonen", Osama.
Under hela den här tiden har jag känt nånting som jag inte kunnat skaka av mig, en känsla av att det här drevet dras på för stora växlar.

När jag hade läst Antonssons bok var jag dock helt på det klara med att Mia och Liza var två stora bluffar som på något sätt förtjänade att bli granskade på det här sättet. Jag förstod inte alls varför Liza inte uttalade sig. Det spädde snarare på mina misstankar om att Antonsson hade rätt. Jag satt i soffan hemma och argumenterade mot min syster som inte var helt övertygad.

Något fick mig ändå att ändra min uppfattning. Jag vet inte vad det var, kanske är det den kunskap jag har om utsatta kvinnor och deras män. Kanske att jag fick lite distans till allt som skrivits. Kanske var det så att jag fick en chans att själv värdera och fundera på vad jag själv tyckte. Det blir ju alltid en sån otäck halleluja-känsla när något kommer fram på ett tilllräckligt övertygande sätt och man låter inte sig själv backa och tänka själv.
Alltså, jag kan förstå kritiken om att det står "en sann historia" på framsidan, eftersom det egentligen inte är det. Det är en dramatiserad berättelse utifrån riktiga fakta.
Men den som anser att Osama ser ut som det snällaste lilla lamm - titta igen. Under den där vita stickade tröjan och bakom det kammade gråsvarta håret tror jag absolut att de svarta ögonen finns, och de har nog använts flitigt. Den uppfattning vi alla fick av honom är nog samma uppfattning som Mia fick när hon träffade honom första gången. En harmlös man. Men i de lugnaste vatten....

Jag lägger iallafall mitt "stöd" hos Mia och Liza. Jag anser inte att de har gjort något fel, utan ska ha all cred för att de med deras bok skapade en liten bättre tillvaro för andra kvinnor som lever med våldsamma män.
Drevet mot de borde aldrig ha dragits så långt som det nu har gjort.
Men, sensationsjournalistik glöms snart bort och det som verkligen har substans stannar. Glöm inte det Antonsson och Marklund. "Gömda" har varit aktuell i snart fem år, "Sanningen om Gömda" kommer att försvinna lika fort som den kom. Jag ger den ett år, högst.

Haha!

Jag är inte dum!!

Hämtade tentan idag. Den som jag först inte tänkte hämta utan direkt skriva upp mig på omtenta för...och gissa?!
Jag klarade mig! Med ganska god marginal dessutom.
Äntligen har lite självförtroende kommit tillbaka. Det mörka moln som hela tiden hängt tungt över mig är som bortblåst.
Tänk vad lite hjärnsläpp kan göra.

När jag blev totalt blockerad där nere i bunkern trodde jag att jag aldrig skulle klara denna tenta, men ack så fel jag hade!
Livet ler mot mig igen!

Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket... Eller snarare: Tack Örebro Universitet!

Va? Vad hände?

Helgen är snart förbi...bara några timmar kvar. Det har slutat snöa ute, allt är vitt och jag ser flera hundar som är ute och rastar sina hussar eller mattar.
Imorgon är det dags för skolan igen...usch måste gå upp klockan 06.00 för första gången på 9 dagar.
Har inte varit helt utan skolarbete iallafall, igår var jag i Arboga t.ex. och gjorde en djupintervju till vår lilla studie.

Men var det någon som såg melodifestivalen igår?? Vilken cirkus! De där nya reglerna är inte att leka med. Vad hände egentligen? Hur fa... funkar det med alla dessa dueller och röstningar? Och hur kunde den "internationella juryn" lägga fram Caroline af Ugglas som favorit? I think they're pulling our leg. Är det någon som har koll på vilka som sitter i denna jury? Är alla säkra på att de gör sitt jobb så att det gagnar Sverige? På vilket sätt skulle hon kunna vinna? Jag måste säga att jag tror att Marie Särnholt skulle ha bättre chans i Moskva. Okej, tjejen tog inte många rena toner, men det var ett sound som skulle funka utomlands. Kolla bara de senaste eurovisionfinaler som varit... Sexiga, uppstylade tjejer som sjunger el-pop har funkat ganska bra. Caroline har något annat, något som inte är helt gångbart...
Alltså, jag kommer att vara först i kön att köpa Carolines skiva som kommer nu i mars, men att se henne som favorit....eeehh, jag vet inte det jag.

Nåja, det är ju bara en parantes egentligen.

Life goes on

Grannklubb

Ska iväg och träffa mina nya grannar snart, borde kanske vara där nu.
Mitt nya område har en liten "arbetsgrupp" där man träffas, dricker kaffe och planerar för eventuella sammankomster. Träffade ordföranden för den här gruppen i lördags när jag flyttade in.
Haha, stackar'n. Han fick gå med hunden flera gånger utanför porten för att få en chans att träffa mig.
Tänkte att jag skulle gå dit och presentera mig. Det är bättre att de får se vem jag är, än att jag blir "talad" om.

Känner mig konstigt nog nervös. Det är ju egentligen inget att vara nervös över, bara några människor med dömande blickar...och förhoppningsvis öppna sinnen. Det är ju de som ska vara nervösa för mig - inte tvärtom. (En katt bland hermelinerna, eller snarare någon under 30 bland pensionärer)

Okej, nu går jag.

Wish me luck!

ont i kroppen

Att tro att en flytt går smärtfritt är som att tro att en köttbulle är gjord av grönsaker...

Har hållt på hela helgen och äntligen, äntligen ser det ut som ett hem igen. Men jag tror att det kommer att bli bra. Det är smått men otroligt hemtrevligt. Alkov, köksvrå, ett rum.

Har aldrig bott på så liten yta förut. Det kräver ju lite mer planering, för nu har jag ju inga oanvända ytor längre. Nu kan jag inte riktigt köpa saker på impuls. Men jag har gjort en uppgörelse med mig själv: För varje sak som jag köper - måste två bort. Är inte säker på att jag klarar det så lång tid, men jag ska försöka iallafall.

Nu är det dags för sängen, min stora härliga nyinköpta säng.

God natt!